Nu är jag i sommarstugan igen. Jag sitter här helt själv och myser framför brasan, det ända som saknar är en kopp te och lite trevligt sällskap och då menar jag inte mamma och pappa. Jag är redan i behov av att prata med någon i min egen ålder, någon som tänker någorlunda lika som jag, någon som jag kan titta på andra filmer än "Pippi" tillsammans med, utan att den frågar vad varannat ord i filmen betyder.  Fast det kanske är bra att jag får sakna tjejerna lite, det gör att jag inte tar dem för givet och jag lär mig uppskatta dem på ett annat sätt. I vanliga fall träffas vi fyra nästan varje dag, vi gör nästan allt tillsammans, men ändå blir vi sällan osams på riktigt! Fast det häftigaste med oss är att vi är så grymt olika. Vi borde egentligen inte kunna vara kompisar!