Jag har precis läst massor med gamla dagböcker som jag skrev när jag var liten. Haha, japp,  jag har alltid gillat att skriva.  Det var jätte roligt och läsa eftersom att jag var inte så smart när jag var liten och jag kunde verkligen inte stava.
 Som ni antagligen har märkt så kan jag fortfarande inte det. Men det är inte det som är det viktiga.. utan det viktiga är att jag blir bättre.  För det har jag! Jag har inte lika många stavfel som jag hade när jag var liten.
Jag har alltid trott att jag aldrig skulle lära mig, men jag har sätt med egna ögon att jag förbättras! 
Tänk, när jag blir 50år kanske jag är jätte duktig på att stava! Häftigt va?
   
Haha, inlägget blev lite konstigt, märks det att jag har feber?